Ett annat ögonblick

Hm, ett annat ögonblick kanske kan få vara första gången jag flög? :D Haha.

Jag var väl typ 10 (ganska sent, I know). Sjukt rädd var jag. När mamma berättade att vi skulle flyga till Grekland fick jag panik, ångest och allt. Jag grät mig till sömns på kvällarna, skrek, skakade och var riktigt riktigt arg.
Haha.
På väg till flygplatsen var jag jättenervös, usch, jag tyckte det var väldigt skrämmande. Jag är i princip uppvuxen på en flygplats känns det som, då jag var där ungefär två gånger i veckan i flera år för att säga hejdå till pappa, men aldrig flugit.
Checka in väskor och grej, gå genom säkerhetskontroller osv tyckte jag var ganska nervöst, men mest nervös var jag när vi skulle boarda planet. Vi satt rätt långt bak minns jag.
Jag hade ett mittgångssäte på höger sida i flygplanet, som btw var en Boeing 737 som flögs av TuiFly.
Jag försökte läsa en bok medans dom boardade planet och jag var sjukt nervös. När alla väl var på plats så blev det inte bättre, hade nästan galen ångest för jag tyckte det var så hemskt. Tyckte det var superläskigt när man taxar ut mot startbanorna. Och för att inte nämna starten som var hemsk. Hatade att känna hur flygplanet accelererade för att sen bara "tjoff" åka upp i luften. Minns att jag blundade och tittade ut genom fönstret och förstod inte hur det hade gått så snabbt, eftersom vi bara varit i luften i några sekunder men redan var högt över är träden.
Minns fortfarande vädret, vilket håll vi startade åt och allt.
Sjävla flygningen var problemfri, bortsett från att jag tyckte det var lite läskigt med luftgropar, turbulens och när motorljuden ändrades.
Landningen var inte speciellt farlig, även om det var på en av Europas mest svårlandade flygplatser, Samos. Det är endast 4 piloter i Storbrittanien som klarar av att landa där, eftersom att den ligger i en vik omgiven av berg och har en relativt kort bana. Den som var räddast då var mamma kan jag säga ;)

Så då visste jag verkligen inte att det var med flyg jag ville jobba med om några år ;)